The Fairytale Ending.

Nu vet jag precis vad jag ska göra, jag ska skriva vad som förmodligen kommer att bli detta års längsta blogg.

Och det kommer att vara med ett öppet hjärta. Jag finner ingen mening med att sitta och hålla inne på saker, jag har ju alltid sagt att bloggen är ett sätt att lära känna mig.

Jag hade ett långt samtal med min syster idag, det handlade om kärlek. Hon är nämligen en av de få personerna som trivs bra som singlar. Och visst, trevligt för henne. Jag tillhör den andra kategorin, vi som inte trivs som singel. Och jag vet egentligen inte varför jag inte gör det? Jag är nämligen så att jag uppskattar frihet. Och jag lever av den. Jag vill inte känna mig inbunden, jag vill inte känna mig tvingad, jag vill kunna göra precis som jag vill. Nu vet jag ju, precis som alla andra, att jag inte kan göra som jag vill. Alla gånger.

Men åter till ämnet.

Jag är rädd för att jag kommer bli ensam. Och jag är rädd för att vara det. Dessutom känns det som att jag är den enda singeln kvar här i världen.

Ibland smyger det sig in tankar i mitt huvud, att kanske är det så att jag inte förtjänar det. Jag kanske har lekt för mycket. Sårat för många. För det har jag gjort. Men jag har blivit sårad själv också. Och det är det jag är rädd för.

Mitt hjärta fick sig en liten törn för inte så länge sen, igen. Man ska inte vänta för länge på något, det fungerar ju inte i alla fall. Jag väntade i sex månader, och det blev ändå som blev. Helt åt helvete.

Det är just därför jag blir så irriterad nu när Danne säger saker såsom: "Det är lika bra att inte stressa, ifall det ändå inte skulle bli bra" och "Man ska inte förhasta sig". Och visst, blir man tillsammans fort då kanske man inte är tillsammans hela livet. Men face the facts: hur stor är chansen att man skulle vara det ändå? Jag tycker att det är väl lika bra att chansa, då har man i alla fall gjort ett försök. Fungerar det inte, nej, men då vet man. Då slipper man gå runt och fundera på "what could've been". Och det är fruktansvärt att inte veta, att inte veta vad man kunde ha haft.

Är Danne likadan att han bara leker med mig, då vet jag inte vad jag gör. Då säger jag upp mig. Jag tar mitt pick och pack och drar någon annanstans.

Östersund är helt enkelt inte för mig. Och det känns som att jag sitter fast, och det känns som att jag är utan möjligheter. Och jag vill bara fly.

Men om jag skulle fly så finns det ju ingenting som säger att jag skulle bli lyckligare någon annanstans. Jag skulle inte behöva fly, om det bara fanns någon som gjorde mig lycklig här.

Jag älskar mina vänner, det är inte det som är problemet.

Men Östersund känns så fel, jag känner mig så blottad. Alla vet allt om alla, och jag har hamnat i fel kretsar. Och jag är välkänd i fel kretsar. Och allt är bara fel.

Det är kanske som med Ante. Där var det, han var inte rätt, eller så var jag inte rätt, vi var inte rätt för varandra.

Så är det med Östersund, och folket här också. Östersund är inte rätt för mig, jag är inte rätt för Östersund, vi är inte rätt för varandra. Men det finns nog ingenstans där jag riktigt skulle passa in.

Men mest av allt så vill jag ge det här med Danne en chans. Men jag vet inte om jag ska tillåta mig själv att hoppas, men jag vet i botten av mitt hjärta att jag redan gör det. Tyvärr måste jag ändå säga, för den delen av mitt hjärta där det hoppet sitter kommer krossas om han bara leker med mig.

Var ligger egentligen problematiken med att hitta en bra kille.

Att hitta ett problemfritt förhållande?

Att hitta någon som kan tycka om en för den som man är?

Att bara få det lyckliga slutet?

Jag vill ha det lyckliga slutet.

The fairytale ending.

Hur svårt kan det vara?

Annars får jag väl flytta till Göteborg.

Göteborgare verkar gilla mig.

Men jag gillar inte allsvensk fotboll.

Orka IFK Göteborg.

Orka Allsvenskan överhuvudtaget.

Men ja, ge mig kärlek?

Jag finns på match.com också.

För er som ville veta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

When did we think that this would be easy? We must have been out of our minds. We were holding so tight, it just slipped through our fingers.   Ibland får jag för mig att jag vet vad livet handlar om, att jag vet precis allting. De stunder...

Let the wind blow us   To wherever it says We are supposed to go.     Det finns en textrad i samma låt, som lyder: "I don't know where to go. So I think I'll sit and stay here a while. Till I figure it out." Och det var precis den instäl...

Nu är min blogg fin igen, var inte så längesedan jag gjorde om den. Men ombytlig som jag är så gjorde jag det igen. Dessutom vill jag ju hänga med, så jag tog och skaffade mig en sån där Twitter. Jag kan inte påstå att jag "tweetar" som aldrig fö...

Här sitter jag hemma hos Helen, hon har somnat om. Tror jag. Vi ska snart ner på stan. Dricka kaffe och må bra. Köpa klänning och så. Helen färgade mitt (och sitt) hår igår, och precis när hon ska sätta i den sista färgen, så går strömmen i hela by...

Att göra efter kvällens Truth or Dare:   * Färga håret rött. * Klä ut mig till Pirat på Halloween   Easy. ...